Berit föddes i Helsingfors 1939. När ryska bomber den hösten började falla i huvudstaden evakuerades hon som ännu spädbarn tillsammans med sin då ensamstående mor under en sju nätter lång resa via tåg till Haparanda.
Efter några kringflackande år i Sverige för att söka utkomst slog de 1950 till sist rot i Finntorp i Nacka. Numera tre i sin lilla familj då även en lillebror tillkommit.
I sina unga år ägnade sig Berit där med viss framgång sin tid åt bland annat simning och simhopp i SK Neptun. Den lilla familjen levde förstås under viss knapphet, om än alltid med mat på bordet, hela och rena kläder. Man kan med fog säga att Berits väl kända rättvisepatos och empati för de svagas lott i livet kan ha kommit präglas ur den bakgrunden.
1959 flyttade Berit till Tyresö och blev kvar där livet ut.
Som hemmafru under tidigt 70-tal vilket var norm då ägnade hon sig åt ridning som hobby och var därigenom högst delaktig vid Fårdala Ridskolas verksamhet utan att vara anställd.
Ett mått på Berits öga för allas lika möjlighet är hennes engagemang mot tvångssparandet vilket infördes 1989 och som vanligt kom att drabba de svagaste i form av pensionärer studerande och lågavlönade. Vid ett event på Globen den hösten stod hon utanför och delade ut massvis med flygbblad vilka tryckts för egen kostnad. Det resulterade i att 4000 brev snart därefter damp ned på Riksdagskansliet för obligatorisk diarieföring. Kort senare upphörde reformen och sparpengarna återfördes till de behövande.
Tillsammans med Affe ägnade de sig under många år åt Squaredance med resor till samlingar såväl i Sverige som Europa. Naturligtvis kunde de inte stanna i det, utan deltog med samma idealistiska nit i att driva event, samlingar, och övrigt föreningsarbete tillsammans med klubbarna i Dansalliansen.
De sista tiotalet år tillsammans med varandra valde Affe och Berit att gemensamt delta i samhällsarbetet genom att verka som Godemän för tjugotalet ensamkommande flyktingbarn. Många av dem föräldralösa och med starka trauman bakom sig.
Affe med sin eviga oegennyttiga nit som vanligt frontman. Behövdes skjuts till Myndighet? Läkarbesök? Träning med nyfunnet fotbollslag? Hitta butiker och loppisar för att börja bygga liv? Bilen stod alltid redo för färd från Tyresö till var som Stockholm runt.
Samtidigt som Berit stod för hjälp med alla byråkratiska och utbildningsmässiga behov som uppstod på deras adepters väg in i det nya livet. Läxor, skjuts, förståelse för hur att göra sig hemmastadd i sina nya miljöer?
Affe och Berit förde stort sett varenda en av sina nya gemensamma “barn” till att bli självgående. Eller som några av dem nämnde vid deras respektive Jordfästningar:
- “Min svenska mamma och pappa är borta nu”